En guidad tur genom Prags mest provokativa konst – I David Černýs fotspår

Om du tror att Prag bara är från Gotiska torn, barockfasader och romantiska gränder Om du känner staden väl kommer den här rundturen att överraska dig. Som din guide tar jag dig med på en resa genom den andra sidan av staden idag – en värld full av… provokation, ironi och svart humor. Fokus ligger på ett namn som fortfarande formar Prag idag: David Černý.

Historisk provokation och parodi

Vår rundtur börjar i den berömda Lucernapassagen – och omedelbart med ett verkligt uttryck. En häst hänger ovanför oss. Död. Upp och ner. Och på magen sitter Sankt Vaclav. Det som verkar som en surrealistisk mardröm är en avsiktlig inversion av den tjeckiska nationalsymbolen från Vaclavplatsen. Černý ställer här frågan: Vad återstår av hjältemod när det ifrågasätts?

Vid det här laget vill jag berätta för mina gäster om ett av de mest spektakulära ögonblicken i Černýs karriär: rosa linne från 1991. Då målade han illegalt ett sovjetiskt monument – ​​en handling som gjorde honom omedelbart berömd. Och bara några minuter härifrån stöter vi på ett annat verk med politisk inverkan: Trabanten på ben. Denna skulptur firar den dramatiska flykten av många östtyska medborgare via Prag 1989 – ett påtagligt stycke europeisk historia.

Teknik och mekanik i offentliga utrymmen

Härnäst besöker vi en av stadens mest fascinerande installationer: Kafkas huvud. Jag stannar alltid upp här en stund, eftersom det här konstverket fängslar alla. Fyrtiotvå ringar i rostfritt stål roterar oberoende av varandra tills plötsligt – nästan magiskt – Franz Kafkas ansikte tar form. Sedan sönderfaller det igen. En lek mellan teknologi och identitet som perfekt återspeglar Kafkas komplexa personlighet.

Bara några gator bort ska jag visa er ett verk som många besökare initialt har svårt att kategorisera: gigantiska mekaniska fjärilar på fasaden till ett varuhus. De rör sig, lyser upp på natten och verkar nästan levande. Ursprungligen tänkta som en tillfällig installation är de nu en integrerad del av det moderna Prag – ett vackert exempel på hur konst permanent kan förändra stadsrummet.

Vardagliga absurditeter och dolda detaljer

Nu blir det märkligt. Jag stannar till på Husovagatan, tittar upp – och väntar på min grupps reaktion. Där hänger Sigmund Freud. Bara så där. Klamrande fast i taket med ena handen, som om han skulle kunna falla när som helst. Många misstar först figuren för äkta varelse – och det är just det som gör detta konstverk så fängslande. Det leker med perception, rädsla och förvåning.

Inte långt därifrån upptäcker vi en liten, lätt förbisedd detalj: ett glödande embryo fäst vid ett stuprör. Det verkar nästan malplacerat i den historiska stadsbilden – och det är just avsikten. Alldeles intill står ett ovanligt minnesmärke över Václav Havel: inte ett traditionellt monument, utan en installation gjord av vardagsföremål som cigarettfimpar och en penna. Minnet kunde knappast vara mer personligt eller ärligt.

En riktig höjdpunkt väntar på Kafkamuseet: två bronsfigurer som urinerar i en bassäng – och “skriver” texter under tiden. Ja, verkligen. Deras rörelser är programmerade att forma citat från tjeckisk litteratur. Det blir tydligt för alla vid det här laget: Černý känner inga tabun.

Det globala varumärket: Kampa babies

På Kampaön blir det nästan ikoniskt. Här kryper de: svarta bebisar med streckkoder i ansiktet. Jag brukar kalla dem Černýs “visuella visitkort”, eftersom de sedan länge blivit världsberömda. Det som är särskilt imponerande är att samma figurer också klättrar upp i Žižkovs TV-torn – en bild du sent kommer att glömma.

Många av mina gäster frågar mig vid det här laget: Vad betyder egentligen dessa bebisar? Och det är just det som är så fascinerande – Černý ger inget tydligt svar. Alla tolkar dem olika: som en kritik av övervakning, som en symbol för identitetsförlust, eller helt enkelt som absurd konst i offentliga rum.

Den stora finalen i Smíchov

För att avsluta vår rundtur reser vi till Smíchov. En tidigare transformatorstation inrymmer nu det så kallade “MusEum” – en kombination av galleri, ateljé och tankesmedja. Här kan du upptäcka verk som inte har funnit en plats i offentliga utrymmen: större, mer provokativa, ibland till och med mer personliga.

Jag rekommenderar alltid att man tar sig god tid här. Först när man ser på helheten blir det tydligt hur mångfacetterat Černýs verk är – och hur starkt det fortsätter att forma Prag än idag.

Varför den här turen verkligen är värd att göra

Den här rundturen är inte en typisk stadstur. Det är ett perspektivbyte. Du kommer inte bara att se Prag som… Historisk bakgrund, utan som en levande plats som ständigt återuppfinner sig själv. En dynamik uppstår mellan tradition och provokation som gör denna stad så unik.

Och det är precis vad jag alltid vill förmedla till mina gäster: Prag är inte bara vackert – Prag tänker, provocerar och överraskar.